Torsby fram å tebax

Ringde kirurgmottagningen i Torsby i morse eftersom jag knappt kunnat äta under veckan. Får så ont. Dryck går bra däremot. Fick prata med Annelore som sa att jag skulle åka till akuten. Så det var bara att portionera ut barnen till grannarna och åka...M hade ju en väldig tur. Vi hade tänkt ta med honom men han fick följa med till Gustavsvikbadet i Örebro och Anita tog LilleW...Gud, vilka bra grannar vi har!!!!

Fick komma in ganska snart och ta prover. Sen fick jag sitta och vänta i ett tråkigt rum. Tur att jag hade bok med mig. Så kom doktor Andreas (vad unga doktorerna är nu förtiden! Är det någon specialutbildning i grundskolan eller??? VA!? Är det jag som blivit äldre?! ALDRIG!!) han ställde lite frågor och klämde lite på magen som inte gör ont mer än när mat närmar sig.
Han skulle prata med Dr Hoffman och jag fick fortsätta läsa....Tillslut fick jag veta att jag skulle till röntgen och fick vänta lite till. Hans hade gått ut och satt sig i bilen istället.

På röntgen fick jag gå igenom samma procedur som förrut med kontrastvätska och så...Det är ingen martini precis...När det var klart fick jag gå ner till akuten och vänta igen, då kom H och höll mig sällskap. Fick svar tillslut att jag hade en förträgning i den övre skarven och Dr Hoffman ville gå ner gastroskopiskt för att se hur det såg ut...Så då blev det ännu mer väntan tills hans mottagning var slut.

Det tog inte så hemskt lång tid trots allt. Fick gå upp till operation. Jag bad att få bli sövd. Har gjort det i vaket tillstånd engång - aldrig mer....Det fick jag och allt gick väldigt fort. Jag har som sagt en förträgning. En irritation efter stenten och ska göra en ballongsprägning. Hoffman trodde jag skulle få göra flera. Att det bara håller ett tag, sen får jag göra en ny....Jag slipper aldrig ifrån Torsby tror jag....

Men det är iaf skönt att veta vad som är fel. Får en kallelse inom 2 veckor, under tiden får jag leva på flytande och annat jag kan få i mig...Sånt är livet här just nu.

Ommöblering...

I bloggen alltså...

Jag har jobbat 2 dagar, ledig igår och jobbar kväll idag. Det gick faktiskt riktigt bra. Känns naturligtvis lättare med 27 kg mindre att bära på.

Köpte ett par 3/4-dels långa jeans som var för små i början av sommaren....Igår passade dom..Jag som var rädd att jag inte skulle komma i dem innan sommaren var slut. Men det gick...Det finns inte så många känslor som känns bättre än att se kilona försvinna på vågen och kroppen...Tror jag...

Det enda kruxet just nu är att jag har ont i magen när jag äter. Har kommit på att om jag äter järntabletten innan maten så fastnar den liksom där och maten kommer inte ner...Jag spyr upp..Jag har inte spytt så mycket i hela mitt liv som sen jag opererade mig. Igår hoppade jag över järntabletten och fick i mig maten. Har väl antagligen druckit för lite vatten...Men det är svårt att få i sig ett halvt glas klunkvis...Ibland glömmer jag bort mig och häver i mig...Då kommer det upp igen...

Det tar väl tid att lära sig....

Hemma igen...

Nu är den glada semestern slut slut slut... Imorgon börjar jobbet igen...Första arbetsdagen på 3 månader..

På tisdag är det 3 månader sen jag opererade mig. Helt otroligt, det känns som massor har hänt sen dess men ändå inte.... Med mig och maten har det defenetivt hänt något...Med mig och suget, behovet att stoppa något i munnen när det krisar...Det är sig precis likt...Men jag har slutat med tutte för ca 38 år sen, och snart är det 4 år sen jag sluta röka....Och det går inte längre att bara stoppa i sig något...Men det slinker ner en och annan godisbit...Fast det blir kanske 2 eller 3 istället för massor..

Jag har tänkt på det en del under semestern....Varför är det så svårt för mig? Eller varför ska jag känna, tro och anpassa mig hela tiden... Jag tassar på tå mest hela tiden....När jag känner andra människors känslor, när det vibrerar i luften, då tassar jag verbalt på tå....Inte såra någon, inte skada någon.....Ojojoj akta så inte känslorna rasar ut.... Hade jag kunnat omvandla allt mitt tassande till fysiskt tassande hade jag varit världskänd balettdansös....Och jag stryker medhårs..aldrig mothårs....Och jag bryr mig om laddningarna i luften, fast de inte ens har med mig att göra.
Vad är det som är så farligt med lite upprörda känslor????!!!!

Ja, jag vet inte..Jag kanske är rädd för mina egna känslor...Det är väl så det är egentligen...Vet ej..

Får fundera på det....

Förresten - 26 kg.... Yeeees!

Danmark

Morgonstund har guld i mund...

Här sitter jag...För en halvtimme sen i lugn och ro och tystnad. Tänkte passa på att blogga lite..Men hann inte mer än slå på datorn så kom det 3 pojkar upp...Hur stillsamt är det?! Inte alls..När det var utfodrade och jag hunnit bli irriterad flera gånger så kom 2 karlar upp...Konstigt att de alltid lyckas komma när utfodringen är färdig....

Jag hann iaf duscha och dricka en halv mugg kaffe innan invasionen...

Huset vi hyr är stort och rymmligt. Det är 200 meter till havet och stranden är milslång och full med stenar..Vackra stenar...Jag skulle kunna ta arbete som stenplockare.

Tog en prommenad för mig själv med kameran igår efter havet. Då funderade jag över varför jag jobbar i hemtjänst och varför jag inte kör omkring med färsk fisk på en flakmoppe i Danmark istället...Det kan man fundera på...

Nej, nu börjar det bli för surrigt omkring mig så nu avslutar jag.....

P.s Fint väder har vi i allafall.