Never ending story...

Idag har vi varit på en tur till Torsby igen. Jag och Hans. Han är chaufför, stackaren..Men idag gick det riktigt snabbt..Undrar om de läst min gnäll blogg..Haha...
Skulle göra en gastroskopi och ev en ballongsprägning om det dragit ihop sig igen. Trodde inte det skulle behövas eftersom jag tycker det funkat förhållandevis bra...
Det var ju väldigt lyckliga att se mina svårstuckna armar igen...Men det gick bra efter ett fåtal försök. Jag försökte sitta och hålla mig varm så inte mina kärl skulle vara helt borta. Men inte är det lätt....

Medan de höll på att försöka sätta nål på mig så hann jag ju prata lite med Dr.Hoffman. Jag har känt som en liten bulle ovanför ärret och undrade vad det kunde vara.
"Jag har inte ont av det.." sa jag
" Du har inte ont av det, sa Hoffman när han klämde på min mage, än..."
"Så du menar att jag ska få?!" undrade jag
"Nej, det er inte obligatoriskt...,sa han, men jag er till 99% säker på att det er ett bråck..Men det får vi ta med en annan operation.."

Kul, kul..Ja jag svimmade inte av chock, hade redan misstänkt det...Men det blir en senare fråga. Har ju inte ont av det nu...

När jag vaknade upp ur narkosen var jag ballongsprängd igen. Det hade dragit ihop sig lite grand. Just nu mår jag lite halvtaskigt. Lite illa och det värker i bröstet. Gör ont när jag sväljer. Men det går ju över.
Ska bli kallad igen om 2 månader. Det känns skönt att de iaf inte släpper mig åt mitt öde...

Annars har julen varit lugn och skön. Jag börjar uppskatta den igen. Det är barnens förtjänst som är så förväntansfulla och pysselsugna..

Hade tänkt jag skulle fått ihop en årskrönika men det blir nog inte före nyår.

GOTT NYTT ÅR!

Älskade skitungar <3

Kalas var kul! Lite problem med ätandet men det löste sig tillslut.

Jobbade i måndagskväll, allt frid och fröjd. Duschade och gick och la mig när jag kom hem. Vaknade några gånger under natten och frös och svettades om vartannat...Orkade inte gå upp på toa....När väckarklockan ringde gick jag upp och tog febern. 39,5..Inte undra på att natten kändes konstig...Sjukskrev mig och var hemma tisdag och onsdag. Onsdag var jag feberfri men yr i skallen. Hade svårt att äta...Men lite uppstekt pite´palt gick ner tillslut. Inte den mest lättsmälta maten precis, konstigt att det funkade men inte mosad kokt potatis....För att en riktig pite´född kan inte motstå palt....Eller??

"Vet du hur man lättast tar dö på en Pitebo?"
"????"
" Man kast ut en palt på svagisen....."


Palt är ju en föredömlig rätt att äta också...För en viktopad....Särskilt med mycket smör till....Det där glaset med iskall mjölk måste jag däremot avstå eftersom jag inte kan dricka till maten och mjölk funkar inget vidare att dricka heller....
Med min paltdiet som varade i några dagar...fem för att vara exakt (1 palt om dagen) har jag gått ner 2 kg....Så påstå inte att det skulle vara fel med palt!!!!!

Idag började dagen med stress och irritationer inte bara från min sida. Försökte äta en smörgås innan jag gick till jobbet men den kom upp igen. På jobbet funkade inget. Kaffet, matlådan, clementinerna kom upp igen. Började känna mig orolig att förträgningen var på väg tillbaka. Som tur är har jag en tid den 29:e för gastroskopi. När jag kom hem försökte jag äta lite risgrynsgröt, men det var svårt. Ville sig liksom inte och det gjorde ont att svälja. LilleW satt vid bordet och åt en smörgås och tittade intresserat i ett reklamblad...Han var så söt så jag ville ta ett kort, men då började han pajasa sig och såg så kul ut att jag skrattade så jag nästan grät...DÅ! Då löste det sig i svalget och jag kunde äta igen.

Jag tar det som ett tecken att jag har gjort rätt som begärt att få gå ner till 80%. Mer tid med barnen. Mer skrattande av kärlek. Mer glädje. Mer liv och kanske ett och annat grått hår...

18 januari börjar jag jobba mindre och det känns så bra!

Imorgon ska jag byta däck på bilen...eller jag ska köra bilen till firman som byter däcken åt mig. Vi har dem magasinerade där. Mycket praktiskt. Är ledig så jag tänkte att jag skulle göra något med de små gangstrarna. Badhus kanske eller julgodis bak...Nånting får det bli...

Kram och kyss och hjärtligt tack sen...

Hoffmans Äventyr

Idag när jag och Hans lyssnade på melodikrysset fick jag veta att Hoffmans äventyr är ett klassiskt verk,,,Det tycker jag var roligt...Eller ett klassiskt värk kanske...hehe..

Vi är barnfria. Det små grynen är hos mormor. Jag undrar hur det går med dem. Mamma alltså och hennes sambo, Barnen har det säkert toppers....

Vi var på julbord på Plaza igår. Där träffades vi engång för snart 15 år sen...Heeeelt otroligt!!! Myckwet krångel har det runnit under broarna. Men det är nog vi som ska vara hur man än vrider på det....

Sitter nu och väntar på att få gå iväg till Anita och Stefans 40-års fest. Det är helt otroligt det också...Anita var bara 21 när jag träffade henne första gången, lilla gumman!..Det måste betyda att vi behöver ha ett 20-års jubileum så småningom....

Regntunga skyar...

Det är helt otroligt hur mycket det kan regna! Jag har jobbat ikväll. Det kändes inte alls bra att gå iväg i eftermiddags, men sen var det en otroligt bra kväll. Lugn, med tid över för lite extra omsorg. När det är så där lugnt så tror jag hela tiden att jag glömt någon och måste dubbel kolla och trippel kolla mitt schema.

Jag fick inte jobbet jag sökte. Synd för dem att de gjorde den tabben att inte anställa mig....Kändes lite tråkigt först, men sen tänkte jag att det är nog meningen att jag ska göra något annat. Det vill jag ju egentligen, om jag bara kunde komma på vad. Jag har iaf bestämt mig för att gå ner i tid, även fast vi inte vet om Hans jobb är varaktigt...Jag känner bara att jag går hela tiden och väntar på rätt tillfälle...Men rätt tillfälle kommer aldrig att komma, jag måste bestämma mig och det har jag gjort nu och det känns bra!

Nu är jag inne i ett kakbakar period. Jag har blivit otoligt förtjust i småkakor...Tyvärr opereras inte sånna lustar bort i Torsby. Jag har väl inte varit så mycket för småkakor förut men nu kan jag inte äta bullar. Mina fantastiskt goda kanelbullar smakar inte alls gott längre...Så det är väl därför jag gått över till kakor. Ja, jag kan inte äta så värst många...Men någon till kaffet är mumsigt....Eller också är det så att jag håller på att förvandlas till en tant...En tant som bakar sju sorters kakor och bjuder på kafferep och trugar folk att smaka alla sorter....Det gör mig faktiskt ingenting..Jag vill gärna ha kafferep och träffa andra tanter...eller gubbar eller mindre tantiga ungdomar..och prata lite skit..Men truga någon att äta tänker jag inte göra....

Nej, jag ska upp i ottan i morgon och jobba så nu blir det snart sängen...Natti!