Nu blev det en lugn stund över här hemma, tänkte jag skulle försöka skriva lite...Men jag börjar jobba om 45 minuter så....
Jag mår ganska bra. Det går ganska bra efter sista ballongsprägningen. På jobbet är det fortfarande svårt, men här hemma går det oftast bra. Det kommer nog aldrig fungera på jobbet. En halvtimmes rast räcker inte. Men jag misströstar inte. Jag ser ett ljus i tunneln.
Hans har fått jobb och bara vi vet att det blir varaktigt så tänker jag gå ner i arbetstid. Det känns inte bra att vara borta 10 timmar om dagen från barnen. Även om de trivs att vara på dagis och fritids....Men för min skull...
Jag har varit på intervju till jobbet jag sökte. Det kändes så där. Det är svårt att sitta och prata om vad jag tror mina kolleger tycker om mig, vad jag tror chefen skulle säga om mig och vad jag själv tycker om mig. Lugn, det är vad jag säkert kan säga att andra tycker att jag är.... I mig kan kaos bo...men ingen ser det....
Jag får många kommentarer av folk om min viktnedgång. Det är roligt. Det ger positiva kickar. Men jag börjar bli mer kritisk själv på mitt utseende. Jag gillar inte hänget...Gäddhänget är värst....Jag tittar mig oftare i spegeln, kollar hur jag ser ut innan jag går ut genom dörren. Det brydde jag mig inte om förr..Det var liksom hopplöst läge...
Det bara regnar och regnar, jag fryser redan vid tanken på att cykla omkring i kväll...Och mörkt är det redan...Men igår var solen framme och det var skönt att se att den finns där bakom allt det grå och mörka och trista....
Nej, nu måste jag byta om till "uniformen" och dra iväg.....
Tack ni som läser.
