Ont det gör ont....

Nu är det illa...
Jag vill leva mitt nya liv, jag vill laga mat som jag också kan äta...
Får inte ner något..Allt vill upp.....
Ringde Torsby på telefontiden, men det var ingen telefontid idag....Suck...Jag vill in NU..Jag vill bli normal NU...Men så blir det visst inte...

Kommer inte orka jobba fram till sprägningen, jag är yr och vimsig. Mitt jobb är BLÄ!
Jag är tråkig och negativ!
Försöker tänka positivt, försöker se framåt..Men är så less på allt krångel...

Går ner i vikt gör jag iaf...Konstigt när jag inget får i mig...-40 kg....Ganska otroligt...Ganska skönt.. Det är possitivt! Roligt att kläderna blir för små! Roligt när folk nästan inte känner igen mig...M kramade mig idag och sa "Du blir så smal så jag når runt dig!"...Fast jag har en bra bit kvar...Roligt när jag orkar cykla upp för branta backar...

Tråkigt med allt hår som ramlar av...Färgade det idag, "Det blev mörkt" Sa Hans...Det tolkar jag som att han tycker ljust är bättre...Men det skiter väl jag i, vad han tycker...Jag är inte Anna Anka...

På fredag blir LilleW 3 år...Lilla godingen, med humöret...

3 veckor

3 veckor tills jag får göra ballongsprägningen...Känns jättelänge..Nu börjar det bli riktigt besvärligt igen. Det är så tråkigt. Det är så begränsat vad jag kan få i mig och på jobbet är det hopplöst. Får hålla mig till kesokaka och riskaka om jag ska få i mig något.

Tror jag ska döpa om bloggen till Berits Klagomur...Känns som jag bara gnäller och gnäller...
Men låt mig bli normal nångång då!!!!

I går natt vaknade jag med 39 graders feber. Var helt väck halva dagen. Men idag är jag feberfri igen som tur är, för i kväll är det ladies night. Det blir grejer det. Hoppas jag...

Nu tog skrivlusten slut....bye bye..

99 Luftballons....

Jahapp, då var det dags att göra en ballongsprägning igen då...Ringde Torsby igår och Dr Hoffman ringde upp mig...Skulle få en kallelse inom en snar framtid..Det är bara en månad sen sist jag var där. Hade hoppats att det skulle gå liiiite längre tid. Men men...Det är bara att härda ut. Tillslut blir det bra! Tillslut blir det perfekt. Hoppas det innerligt...

Jag var till Skutberget och gick i torsdags. Spirella följde med. Det var trevligt och vi ska göra det fler gånger. På lördag ska vi på Ladies Night. Det är vi värda!!!

Det går rykten på jobbet (dvs vi har inte hört det från vår chef utan från andra grupper som hört det från deras chef) att om verksamheten kräver det så ska vi få delade turer både vardag och helg...Varför ha en familj när man har ett jobb i vården???!! Delad tur innebär, för den som inte vet, att man börjar 7 på morgonen, jobbar till 14 eller något, går hem ett par timmar och tillbaks till jobbet kl.16 0ch jobbar till 22. Sen börja kl.7 morgonen därpå. Jippie!....??...När vi fick börja jobba varannan helg istället för var tredje så hette det att det var för att vi skulle slippa delade turer eller helturer (7-22). Pga EU-reglerna om dygnsvila eller hur det nu var...Men sen kom man på att man byter bara brytpunkt på dygnet så kan vi jobba som små slavar iaf....Bläk!! Jag måste nog engagera mig i det mjäkiga facket...Där kan jag nog påverka stort...Jag som är så gåpåig och stridslysten och tuff...Jag var ironisk nu...Det förstod ni förstås..."hallå, hallå, ursäkta att jag finns men jag tycker inte alls att det här är bra....Jasså tycker ni..ja alla har ju rätt att tycka som de vill...Jaja..då blir det som ni vill då..."

För att gå över till något annat så har vi beställt lite uppfräschning av lägenhet. Nya skåp i köket nytt golv och tapet + ny tapet i hallen...Ska bli skönt! Sen ska vi själva (dvs Hans, tänkte jag...) måla om i vardagsrummet...Trött på gult..Tredje gula vardagsrummet på 10 år..Gult är fult!...Så M har vi ju lovat ska få nytt också...Det blir hans rum före vardagsrummet...

Åkte med barnen til Mariebergsskogen igår. Tittade på djuren och lekte i lekparkerna. Ibland är man en duktig mamma...Fast det obligatoriska fikat orkade jag inte ta med...
Det var en tant på jobbet som sa en dag "Det finns nog inget elakt i dig" Nej, sa jag, något elakt finns det kanske inte..."Du har nog mycket tålamod med dina barn, du skriker nog aldrig på dem.."...Nej, tjena...kom hem en dag...En annan dag sa hon att jag var pedant...Då frågade jag om hon ville ringa hem till min mamma och säga det...Har aldrig hört det förr..snarare att jag är bohemisk..

Nu, kanske, kanske jag ska ta och plantera om mina stackars växter. Fick en orkide´av mamma som var från pappa en dag. Jag gillar dem. Det är perfekta blommor för mig. Sånna som inte kräver konstant vattning....

Opp å ner, ner å opp, grisen gal i granens topp...

Flera gånger får jag frågan om jag ångrar operationen. Jag svarar ärligt att ja, ibland gör jag det men jag måste vänta ett år innan jag kan säga något egentligen. Men ändå känns det som att det inte fanns någon annan utväg. Jag klarar inte av att gå ner i vikt på egen hand och stanna där sen. Så egentligen ångrar jag inte. Men det är svårt.

På jobbet är det jättesvårt att äta. Jag vet inte om jag håller på att få en förträgning igen eller om det helt enkelt är psykiskt. När matsalen är full med folk blir jag stressad. Stressad av allt ljud och stressad av att alla har ätit färdigt innan jag ätit en bråkdel, stressad av att ha en halvtimmes rast och stressad av att prata om vad man ska göra efter rasten. Jag som anses vara det stora lugnet, måste vara super stressad inombords.

Det är samma sak hemma. Jag blir stressad här med om det är bråkigt eller om jag känner irritationer i luften. Då blir det plötsligt svår att svälja. Hur ska jag veta om det är fysiskt eller psykiskt? Ibland går det bra, oftast på kvällen när lugnet lagt sig....Jag skulle nog behöva sitta i en ljudisolerad skrubb och äta...För mig själv...Det är svårt att förklara för andra...Ibland är det svårt i början när jag äter och jag måste gå och spy upp maten..Sen går det bra att äta..Jag förstår inte varför, det känns sjukt...Och jag vill äta. Jag vill ha näring...

Idag gick jag med LilleW till dagis, sen tog jag mig en prommenad. DUKTIGA JAG! På torsdag är jag ledig, då tänkte jag åka till Skutberget och gå med stavar och basta där sen. Man måste ju börja någonstans.

Jag har sökt ett jobb. På ett nytt demensboende. Skulle vara roligt att göra något nytt...Ja, nytt och nytt...men vara med från början på ett nytt ställe. Får väl se hur det går, jag tror det blir många, många sökande. Men de gör ju en miss om de inte anställer mig...Eller hur?!....