Det har snart gått ett år sen jag gjorde min operation. Den 21 april. Nu för ett år sen gick jag på flytande. Läste nyss lite vad jag skrivit i bloggen då. Det känns som det var evigheter sen. jag orkar inte tänka på tiden precis efter operationen, då blir jag bara ledsen...Har nog inte bearbetat det riktigt. Förtränger helst...Jag behöver nog ta mig tid och gå igenom det med mig själv...Har inte orkat förut, har haft fullt upp med att anpassa mig. Men nu funkar det så himla bra...Så nu har jag fullt upp med att vänja mig vid det....Förutom bråcket då, som växer...Har inte ont av det, men jag vill ju inte ha det där heller...Får se vad Dr. Hoffman säger nästa gång vi ses...
Jag har inte riktigt tänkt över vad jag skriver här och jag har inte tänkt på att folk läser och kanske tolkar något annat än vad jag menar...Egentligen skiter jag i vad folk tolkar in, men eftersom jag fått ett "anonymt" brev där "någon" från mitt liv förr fått för sig att jag tycker att Hans har uppoffrat sig för min skull när han skjutsat mig och kanske för annat han har gjort så vill jag bara göra klart att det tycker jag inte! Men jag tycker heller inte att det är hans "förbannade plikt att ställa upp för sina barns mor".
Sen kanske han hamnar i dålig dager ibland här för att jag vill skriva av mig. Men det här är en blogg och inte min dagbok. Jag lägger till och drar ifrån som det passar mig...Det hoppas jag de flesta förstår. Jag tycker om att skriva om det som fascinerar mig - män och kvinnors olikheter/likheter...Eller kanske jag ska säga människors olik/likheter..Men jag lever ju tillsammans med en man så det är lätt att tolka det som manligt/kvinnligt....Fast vi vandrar i varandras gränszoner...
På lördag ska jag träffa mina kurskamrater. De som också har gjort operationer. Det ska bli så himla kul att träffa dem och se hur de ser ut...
Jag har inte riktigt tänkt över vad jag skriver här och jag har inte tänkt på att folk läser och kanske tolkar något annat än vad jag menar...Egentligen skiter jag i vad folk tolkar in, men eftersom jag fått ett "anonymt" brev där "någon" från mitt liv förr fått för sig att jag tycker att Hans har uppoffrat sig för min skull när han skjutsat mig och kanske för annat han har gjort så vill jag bara göra klart att det tycker jag inte! Men jag tycker heller inte att det är hans "förbannade plikt att ställa upp för sina barns mor".
Sen kanske han hamnar i dålig dager ibland här för att jag vill skriva av mig. Men det här är en blogg och inte min dagbok. Jag lägger till och drar ifrån som det passar mig...Det hoppas jag de flesta förstår. Jag tycker om att skriva om det som fascinerar mig - män och kvinnors olikheter/likheter...Eller kanske jag ska säga människors olik/likheter..Men jag lever ju tillsammans med en man så det är lätt att tolka det som manligt/kvinnligt....Fast vi vandrar i varandras gränszoner...
På lördag ska jag träffa mina kurskamrater. De som också har gjort operationer. Det ska bli så himla kul att träffa dem och se hur de ser ut...
