Egentligen hade jag tänkt skriva i måndags att mitt nya liv startar: NU...(alltså då..i måndags..hur ensam var jag om det???!!! Typ en tredjedel av befolkningen börjar ett "nytt" liv på måndagar...i några timmar....
Men sen kändes det lite fjuttigt att komma med eftersom det var val dagen innan och Sverige demokraterna lyckades ta sig in i riksdagen..Herregud vad spelar det då för roll att jag började dagen med havregrynsgröt...och t.o.m köpte mig att par inomhusträningsskor...
Alla talar ju om dessa sverige demokrater, även jag och de flesta säger nej tack! Men vem sjutton valde in dem då!? Jag blir rädd för framtiden, vad mina barn ska växa upp till.. Jag som är fostrad i den socialdemokratiska andan. Min morfar ringde mig första gången jag skulle få välja och försäkrade sig om att jag skulle rösta rätt. Han som varit med förr, han som hade sett hur Sverige byggts upp och blivit bättre och rättvisare. Han som hade en övertygelse och tro på socialdemokraterna...Min pappa var ordförande i SSU i Luleå när han var ung, han har ofta påpekat att det är viktigt att engagera sig...Och det kanske är det som fattas. Engagemang. Att vi avkommer till dem som byggt upp samhället tar det för självklart och är alldelens för nonchalanta inför vart vi är på väg....Deras tro kanske fått oss att tro att tryggheten varar för alltid...
Ska mina barn växa upp med andra värderingar?! Sköt dig själv och skit i andra? Om du faller kan du gott ligga kvar om du inte lyckas ta dig upp själv? Är det så det ska vara nu? Hur ska man lära barnen att bli goda människor med de värderingarna?
Jag vet egentligen inte vad jag talar om...Jag har inte engagerat mig politiskt...eller jag kanske har det fast jag inte vet om det...
Nåväl, jag började ett nytt liv i några timmar i måndags...Uppdrag skärpning...Nu har jag fallit ur kurs...Men på måndag är jag tillbaka på rätt spår igen...
Förutom att vi jobbar varannan helg så ska vi nu få en delad tur också. Jippie....inte...Men den lilla människan är inte så viktig, huvudsaken att verksamheten går ihop...Skit samma om mina barn redan mår tillräckligt dåligt över att jag jobbar helg..Vad spelar det för roll om jag är borta hela lördagen istället för halva... Förresten är det väl mitt fel att jag jobbar helg...Jag kunde ju byta jobb...För det finns ju massor av helgfria jobb välja på inom min branch..Eller inte...Jag kunde ju tänkt på det när jag var yngre och funderade på att studera....
Vadå bitter?! Inte jag heller! Jag är optimist!
