Det har gått lite tid sen pappas begravning.... Jag vet inte om jag har hunnit smälta det än... Det är svårt att förstå...Att han inte finns mer. Jag tänker otroligt mycket på han...
Vi åkte upp den 14/2, jag och syrran. Mamma var redan där. Dagarna gick åt till att rensa och spara och packa...Jag trodde inte att jag skulle vilja ha något mer än konsten som min faster Gerd och hennes man Kurt gjort. Och pappas fiskesaker och hans samekniv....Och foton och diabilder förstås...
Herregud vad bilder han hade!
Det fanns mer saker jag skulle velat ha, men det fanns ingen möjlighet att ta ner det hit till Karlstad...Eller fanns väl men hade inte ork att ta tag i det...Det blev iaf några kartonger som vi fick magasinera hos mammas väninna i Luleå (som jag hyrde rum av när jag bodde där).Mycket känslor var det också, fast jag klarade det bättre än vad jag trodde jag skulle...Trodde jag skulle gå och gråta hela tiden, men det gjorde jag inte....Jag kände mig mer fylld av kärlek till pappa och till hans hus. Det är ett fint hus med en harmonisk känsla. Det känns lugnt och tryggt... Ja, det är ju i behov av renovering förstås, men det skulle gå att göra jättefint...Synd att det är så långt och så ont om jobb i närheten annars skulle jag nog kunna tänkt mig att bo där...
Begravningen var fin. Det var en underbart vacker dag. Solen sken och det var -28 grader. Kyrkan var ljus och vacker. Det är nog en av de finaste kyrker jag varit i...(och då har jag varit i St.Peterskyrkan i Rom...och en massa andra kyrkor i Europa..)
Men det var jobbigt förstås, en massa tårar..men också glädje..
Alla har så mycket gott att säga om pappa...och det känns så bra. Att han blir ihågkommen som den han var och inte det som blev...
Han har haft ett otroligt rikt liv, åtminstone i resor och arbete. Tänk om han hade skrivit ner allt han upplevt! Han var en bra berättare...Han berättade gärna historier om sånt han varit med om både från sin uppväxt och resor han gjort och människor han mött. Han var väldigt tolerat mot alla sorters människor och han hade bra hand med djur...
Han var lugn, otroligt lugn...De som säger att jag är lugn skulle träffat honom...Han var aldrig arg. Aldrig. Jag minns bara att han blev irriterad på mig och syrran en enda gång när vi bråkade i baksätet på bilen. Men han höjde aldrig rösten..om det inte var för att skrämmas på bus...
Han var ganska så busig och gillade att skämta och hitta på små practical jokes....
Han lagade god mat och ritade tandtroll....
Han band flugor och älskade att fiska, plocka svamp och hjortron.
Han var storrökare... Det finns nästan inte ett kort utan att han har pipan eller en cigarett i munnen eller i handen...
Egentligen var han ganska fantastisk...och han var min pappa...
