Det måste vara något fel på mig! Jag bara längtar efter att vara ensam. Jag menar nu inte att jag vill lämna man och barn och bosätta mig i skogen...Fast en gång i tiden trodde jag det...Innan barnen...Barnen kan jag aldrig lämna..Och karln hade jag inte heller tänkt lämna..Det var bara min plan en gång..För ca 10 år sen...Om H skulle lämna mig igen (det har ju hänt...). Då skulle jag ta mitt pick och pack och flytta till den norrbottniska obyggden. Köpa mig ett litet hus med långt avstånd till grannarna. Där skulle jag leva med min katt och min radio... Kanske telefon, kanske tv..Där skulle jag utveckla någon konstnärlig ådra..eller flera..Något sorts anlag borde jag ju ha med en konstnär i släkten och en mamma som är duktig på att sy.. Och jag skulle helt plötsligt bli en sån där fixa-självare. Laga bilar och snickra osv. Sånt som jag aldrig gör men som jag tror att jag kan..hmnhmn...
Huset skulle ligga vid en sjö och där skulle jag ha en bastu...Jag skulle ha en båt och det skulle vara gott om fisk i sjön....
Jag är en ensamvarg, jag trivs i sällskapmedmig själv, det har jag alltid gjort. Jag tycker om att gå i mina egna tankar, att drömma, fantisera och filosifera...
Men jag tror jag skulle bli tokig av att leva isolerat. Jag vill välja min ensamhet, inte ha den alltid... Jag förstår skillnaden.
Just nu är det brist på ensamhet. Det är alltid någon hemma, barn, gubbe eller allihop...Jag tror att jag har så svårt att koppla ifrån dem när de är hemma..Måste finnas tillhands alltid redo...Ingen tid över till mig själv och mina tankar...
H sa en kväll när jag satt och surfa om viktoperationer att jag skulle skriva ett kontrakt att jag fortfarande ville ha han när jag gått ner i vikt.
"Varför skulle jag inte vilja det?!?" sa jag.
"Men du kommer ju förändra dig totalt, du kanske inte vill ha den gamla tråkiga karln nåt mer" sa han
"Men det är väl klart jag vill, jag vill ju ha någon som älskar mig
"Det är det väl många som kommer göra...." sa han.
"Jag vill ha den jag har" sa jag.
Sen funderar jag över hur "snygg" jag blir om jag nu lyckas gå ner hela min övervikt. Fladdriga överarmar, mage typ hängbuksvin och bröst som hänger ner till knäna, kinder som hänger typ en blodhund (jag är ingen hundexpert, kanske hänger inte kinderna på en blodhund)...Jätte snyggt! Jätte attraktivt!!!
Jag skiter i det, jag längtar efter de fysiska vinsterna. Att orka leka med barnen. Springa och busa. Att kunna sitta på knä och ta sig upp utan problem. Att passa i kläder. Drömmen är att kunna handla kläder på något annat ställe än det vanliga - BiB, XLNT, generus osv...Tänk att kunna handla på Vero Moda, Gina tricot eller något liknande...Suck...Det vore något det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar