Igår jobbade jag kväll. Det sista besöket gjorde jag hos en vårdtagare jag inte är så ofta hos. Hon var glad att se mig och var ovanligt intresserad av hur jag mår och hur jag har det. Jo, det är bra, svarade jag och inget mer...Ja men vad ska man säga?!?
"Nä,fy fan jag mår så dåligt. Livet är piss! Jag vill gå hem!"
Jag delar ut små delar av mitt liv ibland, där jag fortfarande håller en distans. Jag är vänlig, men ingen vän eller anhörig...Jag kan prata runt omkring och jag leder oftast tillbaka samtalet till vårdtagaren (eller kunden som det tydligen heter nu för tiden) om han/hon försöker komma för långt in i mitt privatliv.
Jaha, vi småpratar och plötsligt säger hon:
-Du, jag hörde att du skulle operera dig, hur går det eller har du gjort det redan?
Jag höll på att tappa hakan!! Eller nästan iaf, vet ju att det förekommer visst skvaller men det här var höjden!!!!
Jag slingrade mig ur samtalet och hon förstod nog att jag inte gillade läget...
Okej, jag har berättat för mina arbetskamrater, en del, men rykten sprider sig snabbt...(Rykten och rykten, det är ju sant). Jag bloggar om det. Fast jag än så länge försöker vara lite anonym. Men jag pratar inte med mina vårdtagare om det. Någon annan har gjort det. Någon annan tycker det är så intressant att det är värt att ta upp och berätta hos en vårdtagare...Någon annan har tydligen inget annat att prata om än en kollegas privatliv!?! Jag förstår faktiskt inte alls: Vart fick hon rätten till det????? Jag vet inte vem det är, men jag misstänker två. Fruktansvärt ruttet! Jag skulle aldrig komma på tanken att prata om en kollega. Herre gud så fantasilöst.
GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar