Det har gått så där nu i helgen. I fredagskväll var jag bara tvungen att ta mig en halv smörgås med tomat. Tog en dusch och sen fick jag världens frossa. Låg i soffan med 2 filtar och H gjorde en varm modifast choklad till mig.
Igår morse hade jag feber men mådde i.a.f bättre. H åkte iväg och fiskade, kommer hem idag. Vi hade en ganska stillsam dag, jag och barnen. På kvällen när LilleW lagt sig tände M och jag en massa värmeljus, vi skulle ju släcka ljuset mellan kl.20.30 och 21.30. Vi hade så mysigt så.
Idag mår jag okej. Jag är inte hungrig men det är ändå jobbigt att inte äta. Märker hur uppbunden jag är på mat....eller sånt man stoppar i munnen...Tankarna går runt i huvudet - tänk om jag inte kan äta vitlök sen, som jag älskar...Tänk om jag aldrig mer kan äta pitepalt..Surströmming?...Det kan väl aldrig gå...Det klarar jag mig väl utan förstås...Hur kommer det vara att aldrig kunna äta sig proppmätt och ligga och jäsa och njuta och skämmas...Tänk om jag inte kan äta kex och ost....eller korv...
Jag försöker att tänka bort själva operationen, eftersom den skrämmer..Försöker tänka före och efter bara... Men jag oroar mig lite ändå...Tänk om något går fel..Tänk om jag dör..Det skrämmer mig. Inte för min egen skull men för barnen. Vem skulle älska dem som jag gör om jag inte fanns? Nej, fy...Jag vill inte tänka på det...Jag kan ju likväl bli påkörd av en bil så stölligt som jag cyklar...Det måste ju ändå vara en säkrare plats i en operationssal med folk som är utbildade till att rädda människors liv, inte till att ta det...Jag måste lita på det. Meningen är ju att jag ska få ett bättre liv....
Här skulle behöva städas...Men jag ska plocka in tvätt, hänga tvätt, skala potatis och sen gå ut med barnen. I eftermiddag är det simskola..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar