Inget tassande av små fötter. Inget tjat, inget gnäll, inget skratt som känns i hela kroppen, inget bus, ingen blöt puss, inget "maaaaaaammaaaaaa". Mina ljuva goa små troll är inte hemma.....Det är så tyst....Jag som längtat efter ensamheten...Och visst är det skönt...Men jag skulle vilja ta upp dem ur en låda, pussa lite på dem och sen lägga dem tillbaka tills de kommer hem...Imorgon kommer de hem igen...Imorgon blir allt som vanligt igen...
Jag är ändå risig...Feber och ont i halsen...Hade de varit hemma hade jag bara haft dåligt samvete för att jag inte orkar med.
Jag har gått ner 6,3 kg nu. Det känns faktiskt. Det är lättare att röra sig. Mina arbetskläder passar bättre. Att så lite gör sån skillnad....Tänk sig det gånger 10....Hur ska det inte bli då..Det skrämmer mig lite faktiskt...Vad jag ska göra av energin...Om jag inte får utlopp för den...Nåja, den dagen den sorgen höll jag på att skriva....Glädje snarare...
Nu är det dags för en modifast lunch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar