2 dagar kvar....

Vart tar alla dagar vägen....

Imorgon kör mamma mig till Torsby....På tisdag ska jag opereras..Gaaaaah!!!!!
H kommer dit då och ser så jag vaknar...eller hur man nu ska säga...Jag vill att han ska vara där när jag vaknar... Jag är rädd för uppvaknadet, att jag ska må piss...

Jag opererade gallan 1998, med titthål... När jag vaknade hade jag helvetiskt ont, jag spydde och trodde jag skulle dö...Det skar som knivar i magen....Jag hamnade på intensiven och jag minns det som i ett töcken av smärta. Jag kunde inte röra mig och skrek rätt ut när personalen ville vända på mig...Morgonen där på kom en kirurg och sa att de skulle öppna mig igen. Jag rullades iväg till en op-sal och blev åter nedsövd...
Nästa gång jag vaknade var den intensiva smärtan över...

Fick senare veta att titthålsoperationen hade varit svår. Min galla som varit inflammerad hade ärrats fast vid levern och min tunntarm hade blivit punkterad.
Överläkaren som förklarade hur det gått till skyllde på min övervikt, att det gjorde det svårt att göra en titthållsop. Som om det var mitt fel vilket val av operation de väljer???!!! Så är det när man är överviktig, alla problem beror på det...Man får helt enkelt skylla sig själv...

Det livet vill jag komma ifrån, därför vill jag göra en gastric bypass. Men jag är så rädd att jag ska vakna med den intensiva smärtan och att jag ska vara punkterad någonstans. Jag ska opereras öppet, men jag är rädd för att allt bara är ett trassel inom mig som inte går att reda ut....

Jag vill vakna med normal smärta och ett leende på läpparna...
Jag måste nog drogas ner imorgon kväll.....

Tänk på mig på tisdag och skicka helande tankar!