Börjat jobba igen

Det kändes riktigt bra att gå till jobbet. Kände mig stark och inte så yr och vimsig längre. Allt gick bra ända tills jag skulle äta lunch. Det gick inte....Jag spydde upp maten. Det blir så stressigt. Jobbprat och surr runtomkring. Sa senare att jag måste nog sätta mig på vårt kontor i fortsättningen. Det är tråkigt att inte sitta med de andra men jag måste ju få i mig något. Vet inte om det kommer hjälpa. Känner bara mer och mer att jag måste ta mig därifrån. Jag måste komma på en annan utväg.

I helgen har vi haft besök. Emmelie, mitt kusinbarn och Carina, Hans systerdotter med pojkvän och kompis. Alla 19 år. Det är mysigt när de är här och det är roligt för barnen att få känna att de har lite släkt iaf. Den är ju inte så stor här. Bara vi och mamma.

Just nu maler det i mig. Jag måste prata med en person, men det är så svårt. Det håller snart inte. Måste få sagt det jag vill säga. Jag måste det. Kan inte äta mig ur det...Måste få ut det...Tänker på det varje dag. Radar upp orden si, radar upp dem så....Det låter bra i mitt huvud, men tyvärr vet jag hur det mottages. Det är svårt att prata med en mur av gammalt skräp. Jag menar inte att personen är en mur av skräp, utan det är det som står i mellan. Det är svårt att snirkla sig fram på minerad mark. Det är svårt att förstå att det går att misstolka det jag säger som egentligen menar väl...Ändå vet jag att det blir så...Jag har vart där så många gånger. Och jag är försiktig väldigt försiktig...Jag är bara trött på att vara försiktig...Jag skulle behöva vara burdus, jag skulle behöva ryta....Men jag kan inte....Dessutom tror jag det blir värre då...

Får fundera på det....Det är jag bra på...Att fundera...