Oktober

Den 1 oktober 2006 gjorde vi en utflykt med vår splitter nya bil till Säffle marten. Det var en söndag och inte så mycket kvar av marknaden. Jag var gravid i v.39. Vi parkerade vid biblioteket och gick för att vandra runt lite. De första människor vi möter var två tjejer ganska lika varandra, den ena drar en vagn med ett barn i 3 års åldern. Vi stannar upp alla tre och stirrar häpet på varandra. "Men är det inte Berit!?" Säger de och jag lite tvekande: "är det Anna och Karin?!" Och så var det ju. Har inte sett mina barndomskamrater på 30 år men det är klart jag kände igen dem. Karin var också gravid och väntade barnet i november. Vi pratade lite, det var så roligt och se dem. Men de hade ett otåligt barn med sig precis som jag. M var inte alls sugen på att stå och lyssna på mina barndomshistorier. Vi gick runt i Säffle och jag kände mig lite smått nostalgisk. Hade känningar av knytet i magen...Som jag redan visste var en liten William...

Träffade på Anna och Karin flera gånger, Säffle är inte stort, så vi fick prata lite då i.a.f. Sa att vi måste höras...Fast det har vi förstås inte gjort....

På natten mot måndagen kände jag att något var på gång. Jag räknade minuter mellan värkar och tillslut väckte jag Hans och sa att mini var på väg. Vi ringde mamma så hon fick komma och hämta Marius. Hans ringde BB och sa att vi var på väg in snart.

Jag minns att jag kände mig trygg och stark. Inte alls som när jag skulle få M, då jag knappt fatta vad som var på gång...

Vi kom in på BB vid 7 tiden. Vid tiotiden fick jag akupunktur och lustgas. Min vän lustgasen! Den här gången tog jag emot värkarna mötte dem och red ut dem. När jag skulle få M försökte jag mer komma ifrån det hela...

Efter ett blev jag tappad eftersom jag inte kunde kissa. Direkt började krystvärkarna. Det gick fort som sjutton och barnmorskan försökte hejda mig....Kl. 13.33 kom han ut. Vår lille skruttfis som fyller 3 år imorgon.

Nu när jag ser bilden och då när han låg på min mage alldelens nyfödd så tycker jag det är ett mirakel. Att det kan komma ut en helt färdig liten människa med en egen personlighet...Och någonstans mitt i allt så ser jag bitar av mig själv och av Hans....Och jag kan se min pappa och t.o.m min mormor i han och ändå är han sig själv.

När M såg sin lillebror så lyste kärleken i hans ögon. Han är en otrolig pojk och har inte varit svartsjuk en dag. Svartsjukan står lillebror för.

Hur skit den än är emellanåt så är jag i.a.f rik och lycklig som har mina söner....Särskilt nu...När de sover....