Kärlek

Det här är egentligen vår helg. Hans och min...Allhelgonahelgen... Vi träffades inte för första gången. Det gjorde vi i maj 1995. första daten hade vi den 17 maj - 95, hemma hos mig på Gruvlyckan..Fast då hade vi redan introducerats eller vad man ska kalla det för..hmn hmn...Det blev ju inget alvar då..eller ja det är en annan historia som jag inte kommer dra upp här...Därför spolar jag fram...till 1997, då hade vi en date på fredagen på allhelgonahelgen. Vi tog en öl på Walfrids och det var väldigt höstlikt ute. Det blåste massor med löv på Östra Torggatan och utklädda människor gick förbi fönstret...

Då hade vi inte setts på några månader, Hans och jag så vi hade väl en del att prata om. Vi kände att vi inte ville sitta där så vi gick vidare och hamnade på kvarterskrogen i Viken.

Där satt vi mittemot varandra och jag tror att Hans sa ungefär: Är det inte lika bra att vi är tillsammans?!....Vi kommer ändå aldrig ifrån varandra...

Och jag höll med förstås...

Samma helg ett år senare gjorde Hans slut...Och det varade i några månader....

Nå väl...Jag tänkte egentligen inte dra upp den där bakgrundshistorian, jag tror inte ens Hans minns den likadant...

Men...

För 2 år sen gick Hans omkring och smusslade med något. Långt innan hade han sagt att vad jag än gör så får jag absolut inte jobba extra på allhelgonahelgen. Jag funderade väl inte så mycket först men ju närmare datumet vi kom desto nervösare blev jag..Hans slängde ut små vinkar som att packa en väska med kläder som jag brukar ha på mig...Eeeeh?! Vardagskläder eller gåut kläder?!...Tja vanliga kläder...

Senare skulle jag packa med badkläder och då blev jag riktigt fundersam...

Sen kom: Du får inte gå från jobbet förrän du blir hämtad av någon...

Vi skämtade på jobbet och sa att jag skulle nog få åka till badhuset och simma jag som tjatat så om att jag ville men aldrig kom iväg....

Jag blev riktigt nervös där när han sa att någon skulle hämta mig. Jag var jätterädd att det skulle vara något överromantiskt...För jag är tyvärr inte särskilt romantisk...Däremot så vet jag ju att Hans är det...

Så kom då den fredagen och jag jobbade till kl.14.. Jag visste att jag skulle bli hämtad av någon runt den tiden och ville gärna hinna få av mig kommunkostymen...Sen var jag in, skyndade mig in i omklädningsrummet och kände mig som en trasa...Men hann ju inte fixa till något fejs eller så....En kollega kom in och sa att någon väntade på mig och jag trodde jag skulle dö just då....Jag gick ut och där stod en man vars namn jag nu har glömt..Han tog med mig ut på parkeringen och där stod en vit Londontaxi. Han gav mig ett champangeglas och korkade upp en flaska och hällde i. Sen fick jag en skål med jordgubbar och choklad...Mina kolleger stod i fönstret och tittade och jag tyckte det var lite genant, men ändå häftigt... Jag fick kliva in i taxin och chauffören, som för övrigt var väldigt trevlig, frågade om jag hade en aning om vart jag skulle..men det hade jag ju inte. Medan jag satt där i taxin lugnade hjärtat ned sig lite...

Det blev inte så lång färd. Vid Scandic hotel Winn stannade resan. Chauffören följde med mig in i foajen, där gav han mig ett dörrkort och sa ett nummer. Tjejen i receptionen pekade leende ut färdriktningen...Och där gick jag till hissen med mitt glas, min flaska och jordgubbsskål...När jag kom till rätt våning hittade jag inte rätt dörr eftersom det inte stod något nummer bara svitnamn... Så tittade Hans ut genom en dörr som tur var. Jag kliver in...

Där ligger rosenblad strödda på golvet i en stig in i badrummet som har en jacuzzi, det är färdigt i fyllt och även där ligger det rosenblad och badrummet är fullt av levande ljus. Rosenbladsstigen fortsätter in i sovrummet där det är strödda rosenblad på överkastet i form av ett hjärta. Mitt i hjärtat ligger ett presentkort till Suzi Pikant på en helkroppsbehandlig.

Jag blir alldelens tårögd av allt detta...Dessutom har han köpt två jättebuketter med rosor, en står i badrummet och en i vardagsrummet eller vad det kan heta på ett hotell.

Jag får bara fram: "Men vad du har gjort!"

Jag som inte är romantisk tycker ändå att det är helt underbart och det känns inte alls jobbigt.

Hans berättade att han var jättenervös att jag inte skulle tycka om det...Men vem skulle inte??

Vi satte oss och lugnade våra hjärtan, drack lite mousserande vin åt jordgubbar och chokladpraliner som var special utplockade till att passa med vinet...

Sen tog vi ett långt avslappnande bad.

Hans hade beställt bord på Walfrids och där åt vi, men vad har jag glömt nu. Troligen var det lamm. Kvällen fortsatte och vi hade det fantastiskt mysigt och kärleksfullt...

Jag tror aldrig jag känt mig så speciell, älskad, sedd och vacker som den helgen.

In the middle of the night...

Här sitter jag i köket, kommenderad av LilleW. Ett straff för att han inte får sova i min säng..

Jag gillar nätters tystnad. Om det inte var för att jag var tvungen att vara vaken på dagen skulle jag gärna vara uppe på nätterna...

När jag blir pensionär får jag vända på dygnet....

Tankarna flyter bättre på natten, det beror nog på tystnaden....

Nu ska jag ändå gå och lägga huvudet på kudden....Börjar frysa...

Hur ska jag klara vintern???

Jag fryser ihjäl, tror jag..Ute fryser jag, inne fryser jag..Hela tiden fryser jag...Eller jag hade faktiskt ett uppehåll i frysningen från kl. 22 igår till 11 idag...Fattar inte riktigt varför...Kanske jag blev varm av det halva rödvinsglaset jag drack igår kväll??

Hur ska jag överleva i vinter som redan fryser? Jag brukar inte vara så här känslig...De manskönade i familjen duschar för att de svettas och jag för att jag fryser....Det är orättvist..
Jag har lite feber..Kanske det är förkylning som gör detta frysande...
Hostar och mår allmänt kymigt..Men jag har frusit längre....Stackars barn snart blir det varmt...

Ska ta ett par panodil och krypa ner i soffan tror jag....Om jag nu får ligga kvar där för de två söta monstrena.."Mamma jag vill ha, mammma kom lite, mamma ta bort LilleW, mamma jag får inte vara hos M, mamma jag är hungrig, mamma jag vill bajsa, mamma MAAAAMMMAAA!!!"

Kanske ska försöka med lite varmt kaffe...Varm choklad hade ju vart något, med vispgrädde...Men det dumpar jag på så det går bort....

Jag klippte mig igår. Tre timmar tog hon sig ann mitt hår...Och nu är inte mycket kvar...Inga sköna lockar..Undrar vad vårdtagarna kommer säga som hela tiden tjata om mitt nylockiga hår..

Nej, jag fryser ihjäl om händerna av att skriva så nu blir det soffan och panodil och kaffe...

Nu jädrar i min lilla låda...

Jag har stavat mig runt Kroppkärrssjön idag i ett ganska bra tempo, för att vara jag...Jag är ju otroligt bra på att gå långsamt, eller att börja med tempo för att sen komma in i filosoferingen och börja sakta av....Men nu pushade jag på mig hela tiden. När jag kom ut på Sjöstad så gick det ett äldre par 100 meter framför mig och jag tog dem i sikte som slut spurt...Jag brukar ofta bli omrusad av äldre personer...Och framför allt yngre...M går bra mycket snabbare än mig...Har tänkt att han kanske ska få följa med mig ibland på prommenader. Får se. Nu är det först och främst mig det gäller...

Om ni undrar så kom jag allt förbi paret och behöll farten...Min kropp mådde jättebra och är sugen på mer...Så nu ska ni se att ovädret kommer snart, snöstorm och sånt som gör att man (dvs jag) inte tar mig ut...

HALLÅÅÅÅÅ!!!! Vart tog optimisten vägen??? Jag är här!!! Jag har både vinterkläder och skidor om det riktigt skulle vilja sig!



Sjutton också jag som tänkte skriva mer men nu tjatar M på mig att jag måste se på Indiana Jones..Det är väl bara att göra det då...

Lull lull

Idag har vi varit duktiga Hans och jag. Vi har rensat i klädkammaren. Jisses vad grejer man har....
Och varför slänger (jag tänkte skriva hänger..men när man inte kommer fram till klädhängarna så slänger man) in kläder som är:

1. Trasiga
2. För små
3. För stora
4. Sånt man aldrig vill använda mer

Det är sånt man aldrig får svaret på...Det tog ca 4 timmar..Jag trodde det skulle ta ett par dagar..Därför har jag dragit på det..Men se så mycket lättare det går när man hjälps åt. Det känns så himla bra nu!

Därför har jag nu belönat mig med ett glas rött och känner mig lite luddig och lycklig....Det har jag rätt till, oder was?!

Dessutom har jag sovit till kl. 10.40 det har jag inte gjort sen jag vet inte när...Var uppe en timme i natt med LilleW..Ja han var inte uppe han låg missbelåten och olycklig i sin säng..Det gick förstås över. Man känner sig grym. Ändå sov han till nästan kl. 9 sa Hans...Så även han mår bättre av att sova själv...Även om han försöker påstå något annat....

Premiärbeställde pizzaonline, det funkade ju bra...Fast varför jag trodde att jag skulle kunna äta det vet jag inte....Fattar visst aldrig....Fast det känns bra. Jag åt en pytteliten bit och det räckte. Det känns BRA att inte klara av sådant skräp! Fast vin går bra...och lite ost blir det strax...och lite kex...Gott gott...

Ha det bra mina vänner!

Klipp

Känner mig så himla glad! Har beställt klipptid...Att man kan bli så glad för en sån sak...Men jag har varit på väg i flera månader, det är alltid något som kommer i mellan...oftast pengabrist...Men nu är det väl ändå min tur!!!!

Natten datten tatten..

Jag är trött....Mellan kl. 00.00 och 03.00 har jag lett tillbaka lille drutten W till sin säng...Vi försöker få han att sova där heeela natten...Det är smärtsamt för han håller inte med om att det nog är det bästa.... Andra gången grät han: Men jag älskar ju bara dig!! (hmn, det bådar inte gott inför framtiden om man i så unga år börjar uttnyttja den påtryckningspunkten..Håll i era döttrar säger jag bara för jag är inte ansvarig......)
Tredje gången följde han snällt med tillbaka likaså den fjärde. Den femte gick Hans. Då var kl. 3. Sen låg jag och spände mig över varje litet knäpp och trodde att han stod i dörren. Kunde väl tillslut somna om så där två timmar innan väckarklockan skulle ringa.

Nu ligger han fortfarande kvar i sin säng. De är skönt att få ha sovit ett par timmar utan hans små fötter som brukar trampa på mig... Men jag saknar honom ändå.. Måste vara en velig morsa. Jag både vill och vill inte ha det lilla trollet snusandes i min säng....

Nej. framför mig väntar en lång dag. först jobb sen APO (arbetsplatsombund) träff. Blir intressant att se vad det leder till.
Ha en härligt regnig dag! Det ska jag ha....

Baka baka liten kaka

När det är så där höstruskigt ute och höstruskigt till sinnet så kan man ju alltid lura sig själv att baka en kaka.....Eller köpa sig något färgglatt.. Men min plånbok tillåter inga inköp för tillfället så det var bara att sätta igång och baka...
Hittade ett recept på något som hette Pitekaka så det var jag tvungen att prova...
Till fikatrollssonens förtjusning...

Har läst lite bloggar och sett att endel tycker att folk skriver ointressanta status-uppdateringar på facebook...
Typ: Har bakat och ska nu städa...eller liknande..
Jag tycker det är jättebra jag...Tycker man att det inte är intressant så behöver man ju inte läsa.
Eller?! Jag som minns hur det var på den tiden när det bara fanns fast telefoni...Och dessutom hade jag ingen sladdlös telefon, utan en med låååång förlängningssladd.. På den tiden jag var singel och barnlös hade jag en väninna som ringde kl.8 på morgonen på mina lediga dagar (när jag ville sova) och berättade att hon städat eller att hennes bebis bajsat 4 gånger....Jag skulle varit lycklig då om jag hade sluppit dra med mig telefon med tillhörande sladd till balkongdörren för en rök, medan jag lyssnade på hennes morgonsysslor..Jag hade varit lycklig om jag hade kunnat sätta på datorn kl. 11 och där läsa hennes statusuppdateringar, istället för att bli väckt...

Och bloggen då...Där ryms ju massor med ointressant uppdatering...som att man bakat en kaka..tom receptet får plats...Vem har sagt det ena är mer intressant än det andra...Beror ju på vem som läser...

Men nu ska jag läsa Mio min Mio för M. Jag har längtat i flera år efter att få läsa den för han. Det är en av mina favoritböcker av Astrid Lindgren. Vi har bara slutet kvar....

I don´t want to talk about it...

Ändå skulle jag vilja det. Vända ut och in och fram och tillbaka och fundera och addera och subtrahera....

Nej, det är ingen som har breakat my heart..som sången fortsätter....

Det här är en dag för dystra tankar och funderingar. Dels pga vädret. Idag är det höst på riktigt. Regn och rusk och blåst. Det har varit några fina kalla dagar så det här var väl bara att vänta.

Förrutom vädret så har vi ställts inför ett faktum som vi måste fundera över. Hans och jag, och det är smärtsamt. Eftersom det gäller ett av barnen så vill jag inte ventilera mig här mer än kryptiskt...Fast jag egentligen skulle vilja. Men förhppningsvis leder det i slutändan till något bra. Det är så man får se det...

Jag har jobbat i helgen. Vi har fått det nya schemat med delade/helturer...Fast jag slapp. Jag och två till. Känns lite konstigt. Men det känns absolut inte bra att de andra är drabbade. Jag kallade facket till jobbet i torsdags så vi fick ventilera vad vi känner. De jobbar redan på det, men inget går ju snabbt...I det här landet....

Jag blir bara mer och mer arg över den situation vi arbetar under i hemtjänsten. Skulle vilja ha en debatt men jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. På senaste APT (arbetsplatsträffen) tog en av mina kolleger upp om det verkligen inte finns en möjlighet till en toapaus på schemat. Vi är hänvisade till tvättstugetoaletterna i området, men det är inte alltid man har en nyckel så man tar sig in. Och det är inte alltid man ens hinner gå på de skitiga toaletterna utan papper...
Men chefen bara småler och ruskar på huvudet och vet inte hur man ska lösa det....Det är klart att vi kan få avsätta en kvart, men då får vi ju jobba längre...Och jag skulle bara vilja undra hur tjänstemän som sitter på kontor med 3 meter till toaletten gör? Plussar de på arbetstid varje dag efter hur långa toabesök de gör? Undrar just om chefen och assistenten gör det...Och jag undrar hur kul de skulle tycka att det var att inte ha 3 meter till toan, tänk om det var tvugna att gå till busstationen varje gång de behövde på toan....

Jaha..Nu är stormen igång här hemma....och jag är så trött och less....skulle vilja ha en stand-in..

Projektet: -1 .....

Och det är måndagmorgon....

Godmorgon världen.

Här sitter jag kommunklädd, redo att möta dagen...

Kollade hur många grader det var ute 1, 6 grad...Burr, snart dags för långkalsonger...Kanske ska jag ta min vinterjacka idag, istället för mina special beställda kommunjackor (en i fleece och en vindtät) i strl 5XL...

Varje gång jag sätter dem på mig tänker jag att den här (särskilt fleecen) har varit trång...Jag oroade mig för att jag skulle "växa" ur den. Det är skämmigt att inte passa i kläder. Det är inget man vill prata om....

När vi skulle göra jackbeställning nu för våren hängde assistenten upp lapparna på sin dörr. Där skulle vi skriva upp storleken vi ville ha....Jag är glad att jag slapp skriva 5XL...Jag skrev L...

Jag har ett projekt, ska gå ner 3 kg till jul...Det verkar ju inte så farligt oövervinnligt...Men jag har pendlat 4 kg upp och ner hela det här året så just nu verkar det som ett ouppnåligt mål. Det är meningen att jag inte ska pendla uppåt igen. Jag vill ner 15 - 20 kg till. Men jag börjar med 3. Det här året. Ska bli coachad, av A-H, kanske jag kommer igång ordentligt med prommenader då.

Nej nu är det snart dags att bege sig till jobbet....

Oh what a night it was...it really was..

Lyckost henne tänkte du...men ack nej ack nej...Eftersom Hans är ute på fiskeäventyr i Sysslebäck eller något så har jag spenderat natten med våra sjuka barn. M har varit hemma från skolan en vecka och hostar bara värre och värre...LilleW var pigg som en lärka igår, skulle ha ett litet 4 års kalas. Började ana oråd när han inte ville ha vare sig glass eller chokladbollar eller varmkorv...
Vid 17-tiden kom han och sa att han var yr och mådde illa. Feber på gång och då kräks han alltid...Lilla stackaren...
Så min natt har bestått av att hålla panna, tömma hink, hämta hostmedicin och vatten. Vi har legat i "stora Sängen" alla tre. Även om det är bökigt och de stör min sömn så känner jag mig mer trygg och avslappnad när de är nära...Även när de är friska alltså...Fast jag gnäller över att jag aldrig får sova i fred..men å andra sidan är det skönt när de redan är där än när de kommer vandrande mitt i natten. Ja, det är bara LilleW som vandrar.
I morse var han brännhet och feberyrade. Han såg någon vid fönstret...Kanske han såg den som går och öppnar dörren och laddar hans pistol...hehe...


Förutom att köra Hans till Kil, dammsuga och förbereda kalas så kokade jag mormors blodpalt. Det var mitt tredje försök. Första blev bara blä. fick inte till smeten den blev alldelens för lös och inget jag gjorde hjälpte så jag kunde lika gärna ha gjort blodplättar av den. Efter den gången tänkte jag aldrig mer försöka igen...




Men skam den som ger sig....Kunde inte låta bli att prova en gång till...Och andra gången blev de skapliga, lite hårda...men ändå..De igår blev mumma! Det är inte så lätt att göra något efter mormors recept eftersom hon gjorde allt på en höft....

Jag känner mig nöjd när jag lagar sånt som inte så många lagar längre. Som jag för ett arv vidare eller något...men det Blodpalts receptet lär dö ut med mig..Inget av mina barn vill äta..och verkligen inte Hans..Men kanske hinner jag med att lära ett barnbarn....



För er som blev sugna följer här receptet...



Mormor Esters Blodpalt



½ l nötblod

3 - 4 dl grovt rågmjöl

6 - 7 dl vetemjöl

1 normalstor lök, hackad och fräst i stekpanna. kallna

2 små teskedar kryddpeppar

1 knapp tekopp mjölk

drygt ½ liter kokt riven potatis ( ca 6 dl)

SALT prova 3 tsk



Beredning:

Rör rågmjöl med blod kvällen före.

Blanda alla ingridienser.

Koka upp vatten som saltas.

Gör paltar (mjöl på tallrik)

Lägg i kokande vatten

Kokas ca 1 timme

Erkänn att det ser smarrigt ut!!! Jag äter palten med en klick smör. En del vill ha lingon till och endel har fläsk i eller till.

Jag har under några år varit lite kluven till blodmat...Av religösa skäl. Dock inte min egen tro. Jag har lärt mig att skilja på det. Och arbetar på att inte ha dåligt samvete eller att överrespektera andra. Jag är viktig jag med. Och jag anstränger mig för att inte be om ursäkt för att jag valt en annan väg, trots kunskap. Eller kanske mer pga kunskap. Och jag menar inte att det är någon som dömmer mig. Det är jag som gör det. Det är mitt krig inom mig själv. Det här låter kanske kryptiskt för er...men är fullt klart för mig...

Ha en skön söndag....

Måste se om jag kan...

Underbart! Jag är så trött på pojkbandssound...Det får mig att känna som om de vädjar till mina moderskänslor.... Jag känner mig gammal...

Men detta får mig att känna mig vild här pockas inte på några moderskänslor...

Är det någon som vill oss något eller??

Det händer mystiska saker här. Vet inte om en del är inbillning eller jag som börjar bli dement...eller nåt...
Förra veckan stängde jag sovrumsdörren därför att sängarna inte var bäddade...Men varje gång jag gick förbi så nog stod den öppen igen. Och det var när jag var ensam hemma alltså. När barnen är hemma skulle jag inte reflektera över det. Jag blir ju förstås osäker om det är jag själv som öppnat, men kan inte minnas varför....eller varför jag inte stängde igen...

Leksaker har fått liv...Förra veckan var det en leksak som började tralla...Ja den går på batteri och trallar när man rör den...Men nu gjorde den det utan att någon var i närheten...Flera gånger.
Fast nu har jag inte hört den på några dagar, kanske batteriet är slut nu???

Nu är det istället LilleW´s piratpistol som håller på att ladda sig hela tiden....Vi var tvugna att lägga ut den på balkongen för att den inte höll tyst...Nu ligger den där och laddar....

Jag är en jordbunden människa så jag försöker ju förklara det logiskt...Det är troligen något med batterierna...Men samtidigt vill jag gärna tro att det är någon käleksfull person i en annan dimension som har något att säga...Fast jag vet inte vad...