Kärlek

Det här är egentligen vår helg. Hans och min...Allhelgonahelgen... Vi träffades inte för första gången. Det gjorde vi i maj 1995. första daten hade vi den 17 maj - 95, hemma hos mig på Gruvlyckan..Fast då hade vi redan introducerats eller vad man ska kalla det för..hmn hmn...Det blev ju inget alvar då..eller ja det är en annan historia som jag inte kommer dra upp här...Därför spolar jag fram...till 1997, då hade vi en date på fredagen på allhelgonahelgen. Vi tog en öl på Walfrids och det var väldigt höstlikt ute. Det blåste massor med löv på Östra Torggatan och utklädda människor gick förbi fönstret...

Då hade vi inte setts på några månader, Hans och jag så vi hade väl en del att prata om. Vi kände att vi inte ville sitta där så vi gick vidare och hamnade på kvarterskrogen i Viken.

Där satt vi mittemot varandra och jag tror att Hans sa ungefär: Är det inte lika bra att vi är tillsammans?!....Vi kommer ändå aldrig ifrån varandra...

Och jag höll med förstås...

Samma helg ett år senare gjorde Hans slut...Och det varade i några månader....

Nå väl...Jag tänkte egentligen inte dra upp den där bakgrundshistorian, jag tror inte ens Hans minns den likadant...

Men...

För 2 år sen gick Hans omkring och smusslade med något. Långt innan hade han sagt att vad jag än gör så får jag absolut inte jobba extra på allhelgonahelgen. Jag funderade väl inte så mycket först men ju närmare datumet vi kom desto nervösare blev jag..Hans slängde ut små vinkar som att packa en väska med kläder som jag brukar ha på mig...Eeeeh?! Vardagskläder eller gåut kläder?!...Tja vanliga kläder...

Senare skulle jag packa med badkläder och då blev jag riktigt fundersam...

Sen kom: Du får inte gå från jobbet förrän du blir hämtad av någon...

Vi skämtade på jobbet och sa att jag skulle nog få åka till badhuset och simma jag som tjatat så om att jag ville men aldrig kom iväg....

Jag blev riktigt nervös där när han sa att någon skulle hämta mig. Jag var jätterädd att det skulle vara något överromantiskt...För jag är tyvärr inte särskilt romantisk...Däremot så vet jag ju att Hans är det...

Så kom då den fredagen och jag jobbade till kl.14.. Jag visste att jag skulle bli hämtad av någon runt den tiden och ville gärna hinna få av mig kommunkostymen...Sen var jag in, skyndade mig in i omklädningsrummet och kände mig som en trasa...Men hann ju inte fixa till något fejs eller så....En kollega kom in och sa att någon väntade på mig och jag trodde jag skulle dö just då....Jag gick ut och där stod en man vars namn jag nu har glömt..Han tog med mig ut på parkeringen och där stod en vit Londontaxi. Han gav mig ett champangeglas och korkade upp en flaska och hällde i. Sen fick jag en skål med jordgubbar och choklad...Mina kolleger stod i fönstret och tittade och jag tyckte det var lite genant, men ändå häftigt... Jag fick kliva in i taxin och chauffören, som för övrigt var väldigt trevlig, frågade om jag hade en aning om vart jag skulle..men det hade jag ju inte. Medan jag satt där i taxin lugnade hjärtat ned sig lite...

Det blev inte så lång färd. Vid Scandic hotel Winn stannade resan. Chauffören följde med mig in i foajen, där gav han mig ett dörrkort och sa ett nummer. Tjejen i receptionen pekade leende ut färdriktningen...Och där gick jag till hissen med mitt glas, min flaska och jordgubbsskål...När jag kom till rätt våning hittade jag inte rätt dörr eftersom det inte stod något nummer bara svitnamn... Så tittade Hans ut genom en dörr som tur var. Jag kliver in...

Där ligger rosenblad strödda på golvet i en stig in i badrummet som har en jacuzzi, det är färdigt i fyllt och även där ligger det rosenblad och badrummet är fullt av levande ljus. Rosenbladsstigen fortsätter in i sovrummet där det är strödda rosenblad på överkastet i form av ett hjärta. Mitt i hjärtat ligger ett presentkort till Suzi Pikant på en helkroppsbehandlig.

Jag blir alldelens tårögd av allt detta...Dessutom har han köpt två jättebuketter med rosor, en står i badrummet och en i vardagsrummet eller vad det kan heta på ett hotell.

Jag får bara fram: "Men vad du har gjort!"

Jag som inte är romantisk tycker ändå att det är helt underbart och det känns inte alls jobbigt.

Hans berättade att han var jättenervös att jag inte skulle tycka om det...Men vem skulle inte??

Vi satte oss och lugnade våra hjärtan, drack lite mousserande vin åt jordgubbar och chokladpraliner som var special utplockade till att passa med vinet...

Sen tog vi ett långt avslappnande bad.

Hans hade beställt bord på Walfrids och där åt vi, men vad har jag glömt nu. Troligen var det lamm. Kvällen fortsatte och vi hade det fantastiskt mysigt och kärleksfullt...

Jag tror aldrig jag känt mig så speciell, älskad, sedd och vacker som den helgen.