Vid 17-tiden kom han och sa att han var yr och mådde illa. Feber på gång och då kräks han alltid...Lilla stackaren...
I morse var han brännhet och feberyrade. Han såg någon vid fönstret...Kanske han såg den som går och öppnar dörren och laddar hans pistol...hehe...
Förutom att köra Hans till Kil, dammsuga och förbereda kalas så kokade jag mormors blodpalt. Det var mitt tredje försök. Första blev bara blä. fick inte till smeten den blev alldelens för lös och inget jag gjorde hjälpte så jag kunde lika gärna ha gjort blodplättar av den. Efter den gången tänkte jag aldrig mer försöka igen...
Men skam den som ger sig....Kunde inte låta bli att prova en gång till...Och andra gången blev de skapliga, lite hårda...men ändå..De igår blev mumma! Det är inte så lätt att göra något efter mormors recept eftersom hon gjorde allt på en höft....
Jag känner mig nöjd när jag lagar sånt som inte så många lagar längre. Som jag för ett arv vidare eller något...men det Blodpalts receptet lär dö ut med mig..Inget av mina barn vill äta..och verkligen inte Hans..Men kanske hinner jag med att lära ett barnbarn....
För er som blev sugna följer här receptet...
Mormor Esters Blodpalt
½ l nötblod
3 - 4 dl grovt rågmjöl
6 - 7 dl vetemjöl
1 normalstor lök, hackad och fräst i stekpanna. kallna
2 små teskedar kryddpeppar
1 knapp tekopp mjölk
drygt ½ liter kokt riven potatis ( ca 6 dl)
SALT prova 3 tsk
Beredning:
Rör rågmjöl med blod kvällen före.
Blanda alla ingridienser.
Koka upp vatten som saltas.
Gör paltar (mjöl på tallrik)
Lägg i kokande vatten
Kokas ca 1 timme
Erkänn att det ser smarrigt ut!!! Jag äter palten med en klick smör. En del vill ha lingon till och endel har fläsk i eller till.
Jag har under några år varit lite kluven till blodmat...Av religösa skäl. Dock inte min egen tro. Jag har lärt mig att skilja på det. Och arbetar på att inte ha dåligt samvete eller att överrespektera andra. Jag är viktig jag med. Och jag anstränger mig för att inte be om ursäkt för att jag valt en annan väg, trots kunskap. Eller kanske mer pga kunskap. Och jag menar inte att det är någon som dömmer mig. Det är jag som gör det. Det är mitt krig inom mig själv. Det här låter kanske kryptiskt för er...men är fullt klart för mig...
Ha en skön söndag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar