Sorg

Pappa.....
Idag skulle du blivit 77 år..
Jag hade gjort i ordning brevet med fotona på barnen..Den presenten du brukar få...
Jag skulle bara skriva några ord också om barnen.
Har ringt dig några gånger, men eftersom jag inte kommer ihåg att ringa på morgonen, så fick jag aldrig tag på dig...
I onsdag hittade Å dig, sovandes, trodde han. Du låg med knäppta händer och blundade...Men du var död.
Jag hoppas du har fått frid nu... Och det tror jag att du har. Jag tror att du har förenats med dem du saknat...
Jag ville skriva så mycket mer...Om min sorg och min saknad efter dig som jag haft länge. Saknaden av det som kunde varit...
Glädjen över att ändå vara din dotter.
Minnen från den tiden då jag var barn och trodde att du kunde skydda mig från det som var farligt. När det var din hand jag ville hålla, dig jag ville sitta brevid i bergochdalbaner och skidliftar.
Du som hjälpte mig ner för backar när vi var ute på skidor.
När du lyfte upp mig och dansade med mig på en dansbana på en camping....
Jag vill minnas dig som den du var... engång...
Det jag saknat, det jag önskar att mina barn fått ta del av.... Din humor, din berättarglädje, din fantasi, ditt kunnande.. Jag önskar så att de hade fått lära känna dig som den personen... Och jag tror att du också önskade det...Men att du inte visste hur...