Hemma men ändå inte....

Igår efter 18 dagar i Torsby blev jag äntligen utskriven.

I onsdags fick jag en ny stent som ska sitta i 4 veckor. Jag hoppades få åka hem på torsdagen men nej...De ville vara på den säkra sidan. Jag fick iaf börja dricka igen och äta soppa. På fredagsmorgonens rond visste de inte ännu om jag skulle få åka hem. Dr Hoffman skulle fatta det beslutet och han var väl upptagen av operationer.

Vid 12-tiden hade jag gett upp och förberedde mig på ytterligare en sjukhusnatt. Dessutom hade LilleW fått magsjuka hemma. Vi hade bestämt att jag skulle åka hem till mamma och bo där om jag nu skulle få lämna sjukhuset.

Kl.13.30 kom underläkaren och sa att jag får åka hem. Fick en massa papper och receptförteckning. Ska tillbaka den 3 juni och ta bort stenten.

Mamma kom och hämta mig och vi åkte först till apoteket. Panodil, antibiotika och medicin mot biverkningar av antibiotikan...

Här hos mamma var M så jag har iaf ett barn i närheten. LilleW är inte alls bra och det känns inte bra att inte vara där hos honom. Varför tar det aldrig slut på eländet?! Jag är faktiskt en ganska snäll människa som inte gör mycket ont....Suck! Genom prövningen blir man stark....eller...

På förmiddagen satt jag ett tag på altanen i solen. Men det blåser väldigt. På eftermiddagen tog jag och M en prommenad till en backe full med vitsippor här i närheten. Det är så fint med vitsippor. Men det blåste kallt. Jag känner mig ganska frusen.

Mamma har stått hela förmiddagen och gjort soppor till mig. Fick fisksoppa till lunch och det var gott. Ikväll blev det fänkålsoppa och det var heller inte dumt.

Nu ska jag se om jag får titta på Robinson....