Om jag hade vetat vad jag vet idag vet jag inte om jag verkligen skulle ha gått igenom detta..... Det är en kamp varje dag och jag längtar efter att bli mig själv igen. Jag är så seeeeeeeeeeg. Halva eller t.o.m hela förmiddagen går åt till att bli människa. Jag hostar och spyr slem, rapar och ulkar och det är inte alls trevligt... Får i mig frukosten ganska bra. Försöker ta det lugnt och smälta maten om man nu smälter filmjölk och juice...Jag vill ju inte spy upp den lilla näring jag får i mig.
Borsta tänderna är heller ingen hit...Borsta, spy slem, borsta, spy slem....Vad tröttsamt det är.
Jag är iaf hemma, hemma hos min man, mina barn, min lägenhet, min säng......Det är skönt. Fram på eftermiddagen börjar jag piggna till och på kvällen är jag nästan mitt forna jag, fast fortfarande seg och trög....
Jag har börjat så smått med puremat, klarar inte av sopporna. Jag mår illa bara jag ser ett recept....
Jag fryser också, ganska mycket. Nog för att jag alltid varit lite halvfrusen på kvällarna, men nu är det värre...
Något positivt är att jag gått ner 16 kg sen jag började med Modifast. Fast konstigt nog känns inte det där med viktnedgången lika viktig längre....Elller det är klart att det är viktigt annars vore det ju riktigt onödigt att gå igenom allt detta....Men det är inte så viktigt att det går fort. Jag vill hellre bli mig själv. Jag vill bli glada och pigga Berit....Iof brukar jag ju alltid gnälla på att jag är trött...Men jag brukar iaf vara gladare....Och inte så seg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar