Livet med en blå hink...

Jag är ganska trött på att titta ner i den där hinken....Ganska var ju väldigt snällt sagt..Jag är så trött som det går att bli...Jag är så trött på hinken och på mig själv...Jag känner mig som en glädjedödare och tråkmåns....
En granne sa igår: "men du skrattar idag iallafall"...Då tänkte jag: Skrattar inte jag?...Nej, det gör jag kanske inte....småler och spottar.....
Vi bor i lägenhet och utanför porten har vi skaffat bord och stolar där vi brukar sitta med grannarna medan vi "rastar" barnen. Det är jätte trevligt....Fast nu som sagt så är jag ju mer ofrivilligt fäst vid hinken...Jag orkar inte sitta där ute fast jag också vill vara med....Efter ett tag känner jag hur det börjar svajja och det går en hiss i min kropp... Där sitter jag i min egen bubbla och känner mig som en riktig TRÅKMÅNS. Som tillslut måste gå in och spy slem, ulka och ha sig...Vill bara dra något gammalt över mig.

Igår var en riktigt jobbig dag. På kvällen var H med M på klassfotboll och jag skulle lägga LilleW. Han ville att jag skulle ligga brevid honom. Men jag kunde inte ligga mot honom eftersom jag var tvungen att spotta i hinken hela tiden.....Det blev tillslut för mycket för Berit....När de andra kom hem satt jag och stor tjöt...För att jag inte ens kan ligga en stund hos mitt barn, för att jag inte orkar något och för att det känns som jag förstör för alla andra. Jag vill också vara glad och rolig och skämta, men jag orkar bara spy i en hink....

Herre Gud, vad synd det är om mig..... Jag tycker inte om det heller....Jag tycker inte om att tycka synd om mig själv...Jag tycker att jag ska rycka upp mig och ta mig i kragen och allt vad det heter...men så är det mycket lättare att falla ner på kudden igen....Sova är ett skönt tillstånd. Men vakna är värre...Då börjar det igen...

Det är en vecka kvar tills stenten ska ut. Jag hoppas det är den som skapar hela eländet..Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till...